Uppfödning är något som ligger mig varmt om hjärtat. Att få vara med om fenomenet när små liv kommer till världen är magiskt. Det är en förmån jag är oerhört ödmjuk och tacksam inför. Och definitivt inget man bör ta för givet...

Jag tror på en naturlig uppfödning. Dvs där parning och valpning sker så naturligt som möjligt. Tvångsparning är en vanligt förekommande företeelse idag, tyvärr, och något som faktiskt är olagligt. Motivationen att få till den där drömkombinationen som man länge suktat efter, gör att många väljer att tumma på gränserna för vad som är ok.  I min värld är tvångsparning ALLTID lika med våldtäkt. Punkt. 
Vart drar man då gränsen för tvångsparning? Jaa, den kan man fundera på...
Det är stor skillnad på en tik som säger "NEJ!" och en tik som säger "inte just nu..". Oavsett så är det vår uppgift att låta henne avgöra. Tikarna vet alltid bäst! Säger hon nej, finns det garanterat en god anledning som vi MÅSTE respektera! Jag hör så ofta talas om tikar som är "svårparade". Hur menar man då, undrar jag? Säger hon nej, men uppfödaren har bestämt sig för att tiken ska gilla dennes val av kavaljer ändå... ? Då undrar jag genast hur man resonerar när en kvinna tackar nej till en man...?
Både tiken och hanen behöver tid på sig för att lära känna varandra. Under den viktiga "dansen" drar tiken upp riktlinjerna för hur parningsakten skall gå till. En jätteviktig dans om ni frågar mig. Oavsett art. 

När tiken går in för valpning skall det vara lugn och ro. Hemma hos oss ser vi till att  hålla oss på hemmaplan de sista veckorna och tar dagen som den kommer. Vi stänger hemmet för besök och eventuella valpspekulanter får vänta. Nu ligger allt fokus på att skapa en så harmonisk och stressfri miljö som möjligt för den blivande modern. Tiken har i ett tidigt skede i dräktigheten tillgång till sin valplåda i sitt valprum. För att försöka likna en riktig lya, har vi ett lågt tak över valplådan. Där under finns massa bobyggarmaterial dvs täcken och filtar som hon kan bädda med. I valprummet är det nedsläckt för att ge lugn och ro så att rätt hormoner kan frisättas och göra det de ska. Och ingen annan än den blivande modern och hennes doula (läs: jag) har tillgång till valprummet.  Jag tänker att det skapar en frizon för mamma-hund att dra sig tillbaka i när hon vill vara ifred. 

Vid valpningen finns jag alltid tillgänglig intill valplådan men försöker att inte störa mamma-hund. Jag lägger mig inte i i onödan så  att säga. Det finns massor av forskning som visar på att valpar som ständigt hanteras och lyfts innan de öppnat ögonen har ett ökat stresspåslag i kroppen. Likså gäller det mödrarna. Tänk er att någon skulle hålla på och plocka med och lyfta upp ert nyfödda barn och störa er i den relationen ni håller på att skapa när ni nyss har träffats...?
Min uppfattning är att tiken är proffset och jag är hennes stöd. Om hon behöver. Och om hon vill...  Detta gäller även förstagångstikarna. Tänk vad fantastisk naturen är som sett till att de vet vad som skall göras, trots att de aldrig gjort det förut. Instinkter är sååå vackert! <3 

De första tre veckorna är det fokus på lugn och ro. Inga av familjens andra hundar är välkomna in i valprummet. Till en början. När lugnet lagt sig i valplådan och modern är trygg i sin nya roll, välkomnar hon övriga familjemedlemmar, en och en och under mycket kontrollerade former. Hon väljer vem och styr hur.
Snart kommer den övriga hundfamiljen att fylla en mycket viktig roll för både mor och barn. De övriga hundarna är nämligen en oerhört viktig resurs för en valp-mamma. De är delaktiga i valparnas uppväxt. De avlastar mamma-hund och tvättar, vakar över, leker med, matar och uppfostrar de nya små stjärnorna. Tiken delar frikostigt med sig av sina avkommor och alla lever som en stor och lycklig familj de resterande fem-sex veckorna. Att få uppleva den nyamiken i en fungerande hundfamilj, där alla har en viktig roll att fylla, är en gåva bortom ord. 
Det är verkligen en ynnest att få uppleva detta. En välfungerande flock som hjälps åt med famijens alla sysslor. Ingen konkurrens. Inga hårda uppfostringsmetoder. Bara massor av kärlek och trygghet!

När valparna är ca fyra veckor ges de möjlighet till miljöberikning. De har en upplevelsehage utomhus som de spenderar dagarna i tillsammans med övriga familjen om årstiden tillåter. Där finns tunnlar, rörliga underlag, rinnande vatten, leksaker, kamptrasor, bollhav, grävlådor, kojor att sova i och massor av annat en valp kan tänkas behöva. Under vinterhalvåret sker den mesta miljöberikningen inomhus. 
Vid denna tidpunkten har jag redan introducerat fast föda. Valparna får dagligen köttiga ben och annat skoj att äta på och undersöka. Valparna vistas utomhus flera gånger per dag och går på små upptäcksfärder på gården och i skogen. Det skapar trygga och nyfikna valpar. 

Valparna levereras absolut tidigast vid 8 veckors ålder enligt SKK's riktlinjer.