Mattes lilla Dillidill... I valplådan var hon ett monster. Hon härjade med både syskon och mig och kom till världen med ett spottande och fräsande utan dess like ;-) Hon hade ett humör som fick vem som helst att blekna. Många människor var de som grillades av Urmamman i hopp om att vara lämpligt hem till lilla darlingen. Men inget av dem kändes rätt.
Vi enades ganska snart om att det bästa hemmet för henne var kvar här hos oss. Och det är inget vi ångrar.

Hon är en underbar hund med en härlig personlighet! Hon är Jeppes bästaste kompis som ställer upp på alla hans lekar. Hon älskar människors ben och fötter. Hon har en alldeles unik strategi där hon kombinerar att fälla krokben och bita i strumporna samtidigt :-) Hon är så otroligt vänligt sinnad. Men det finns ett allvarspaket i damen också. Såklart det gör! Hon är ju Rottweiler! Men man får nog rota hanska långt in för att hitta det... Oftast hittar man henne liggandes PÅ mamma Beans. De ligger som i en stor oformlig hög och sover. Det är kärlek det!

Dilla har visat sig ha stora talanger i spåret vilket vi kommer att arbeta vidare med. Hon älskar att spåra! Både viltspår och personspår. Hon är även en skojig prick på lydnadsplanen. Ja, hon tackar ja till vilket arbete som än erbjuds.
Numer har hon axlat mamma Beans sängsovande-roll. Jösses vad vi trilskas om nätterna. Ett par gånger i veckan trillar hon dessutom UR sängen md ett ordentligt brak! Å sen upp igen... Man kan putta på henne, sparka på henne, ligga på henne. Hon bryr sig inte. Många är nätterna jag vaknat av att hon legat på min kudde och snarkat mig i ansiktet. Med öppen mun!

Dillen har en ljuvlig anpassningsförmåga och är en perfekt familjehund. Henne kan man alltid lita på. Och hon anpassar sig till vilken situation som än presenteras. Det är för mig en oerhört viktig egenskap. You gotta love her!

En mjuk  tjej med ett stort hjärta. Min lilla Darling!