Ambra aka" Poopoo". Hon gillade det namnet :-) Hon var hunden med stort H. Varje gång jag skall beskriva henne blir jag rörd till tårar. Hon hade en lojalitet som inte går att beskriva med ord. Det fanns ingenting hon inte skulle göra för mig. Skulle jag be henne gå genom eld så skulle hon göra det. Hon ställde ALLTID upp. No matter what.
Hon hade potential att nå till stjärnorna på tävlingsplan men var tyvärr behäftad med en matte som inte var begåvad med samma talang. Vi har provat det mesta: spår, sök, lydnad, viltspår, bevakning... Och allt var lika kul. Men söket var hennes paradgren. Där fanns det utrymme för henne att arbeta på Ambra-vis (läs: fullt-ös-medvetslös)
Hon hade ett gediget register med cirkuskonster som hon gärna bjöd på, i tid och otid. Hon var vänligheten själv och älskade allt och alla. Under hela hennes liv välkomnade hon sina vuxna, utflugna barn med öppna armar. En annan favoritsysselsättning som Ambra hade var att titta på TV.... Gärna Animal Planet, men tecknat gick också bra.
När det kommer till att vara mamma var hon en mycket god sådan. Likväl som hon var en fantastisk mor, så var hon en lika god mormor. Hon fixade & donade med valparna som växte upp här hemma och fyllde en mycket viktig roll för dem.

Ambra var en  hund på miljonen. Nä förresten, en på drilljonen :-)

Så kom då den dagen. Dagen då vi skiljdes åt. Här står jag kvar och undrar. Vart går jag nu?
Tack för alla fina år du gav mig. Tack för alla fina minnen. Jag tittar på dina barn och barnbarn, och blir alldeles varm inombords... Du var så fin. På alla sätt. Du var glädjen förkroppsligad. Och jag kommer aldrig, aldrig glömma dig.
Sov gott mitt lilla hjärta. Jag älskar dig.